Direktlänk till inlägg 3 juni 2015
Man ska aldrig ropa hej förrän man är över bäcken!
Eller säga att man har en lugn och snäll unghäst bara för att han uppfört sig så bra sista tiden...
Åkte till Jämjö idag och mötte upp EK och hennes fina Angelo.
Walle visade direkt vilket humör han var på å skulle bara fram till honom. Jag stoppade honom fick två framhovar som tack. Han slog till skärmen på hjälmen och trasslade in sig i linan.
Jag hann inte ens bli rädd utan fortsatte backa honom för att sen trassla ut benet ur linan.
Han fick springa av sig i linan medans Angelo red runt oss i alla gångarter.
För att göra det hela mer spännande så kom det en annan häst som var på hoppbanan.
Walle hade fullt upp med att hålla koll på alla två
Efter en stund när han skuttat, hoppat och kastat sig runt så lugnade han sig bra.
Angelo är ett bra sällskap för han är lite som Latin. Lugn och stabil. Blir inte uppjagad eller stimmig för något.
Ett bra föredöme helt enkelt.
Jag klättrade upp på den grå och skrittade runt en stund.
Han var ganska trött vid det här laget.
Det var knappt han orkade trava.
Han har inte lärt sig än hur han ska fördela energin men jag är glad att han KAN bli trött.
Sätter mig hellre på en seg häst än en galen häst.
Det blev inte så mycket ridning men det var ju inte därför vi kom. Det var just den sociala biten vi ville åt.
Walle blir lite FÖR glad av sällskap och det måste vi tona ner. Annars kommer det bli ohållbart att åka iväg med honom och rida fram bland 10 andra hästar.
Han måste kunde släppa dem och koncentrera sig på ryttaren.
Hej då Angelo, ses nästa gång!
Charmig liten gul sak!
När vi kom hem väntade gräs, Latin och så några kaniner... Man kan ju inte säga att han är ensam här uppe i skogen i alla fall