Nu får du som läsare tycka och tro precis vad du vill.
Vissa säger att det är "hittepå", andra kallar det bedrägeri.
Jag vet att det funkar!!
Ibland är det enkla det som är svårast att förstå....
Eftersom Latin inte är på topp så bad jag en tjej "prata" lite med honom.
Den enda information hon fick var ett kort på hans huvud, hans namn och ålder.
Det här är ett urval av det hon fick till sig:
"Jag får till mig en lugn, äldre herre som gärna lägger sitt tunga huvud i famnen och kelar. Det känns som om han helst står stilla, jämnt på alla fyra, bakbenen en aning isär.
Det är något med frambenen han vill göra mig uppmärksam på. De känns liksom tjocka och de känns som om han lägger all tyngd framåt. Hans kroppstyngd liksom "stupar" bakifrån och fram.
En blå hink eller tunna visar han och jag känner mig glad inombords. Blir nästan full i skratt. Det är något med den här blå hinken/tunnan som han tycker är roligt.
Han visar en fux som glatt travar runt med honom i en hage. Den har svansen i vädret och lyfter benen ganska högt när den travar. Den ser stor ut. Bläs i ansiktet. Detta känns som en vän som inte längre finns kvar hos Latin, jag känner en viss saknad här."
Sen var det Walles tur, samma sak där. Bara en huvudbild, namn och ålder:
"Det första som kommer till mig är hastiga rörelser med huvudet. Ser framför mig att någon skrattande måste ducka lite när han hastigt vänder sig när han hört något.
Han känns inte rädd av sig, men han måste kolla läget - med hela kroppen.
Han känns rejäl, mycket häst. Maffig på något vis. Riktigt snygg trav, benen liksom stannar lite längre i luften än nödvändigt.
Jag hör ljud ifrån honom när han travar, ett typiskt valack-ljud. Kan inte beskriva det, hoppas du förstår vilket jag menar.
Så klok.... Han känns inte alls som endast fyra år...
Oj, han känns välpussad! Speciellt där sidan om näsborren. Jag känner riktigt lyckliga känslor gentemot honom, nästan lite nykär.
Han lyssnar mycket. Uppfattar minsta ljud och lyssnar spänt.
"Skrubbningar" på halsen med en hand på vardera sidan. Han är verkligen högt älskad och han vet om det.
Han "fnorkar" åt något som ligger på marken. Det är lite läskigt att något ligger där men han är för nyfiken för att springa iväg. Ena benet darrar lite när han böjer sig ned och blåser (fnorkar) på det.
Jag känner mig glad när jag pratar med honom. Allt han gör är liksom roligt."
Å sist och också minst så var det Jojjes tur:
"Det första som kommer till mig är: UDDA. Att han på något vis är udda. Han verkar göra något speciellt med munnen, han "pratar" liksom. Rör på läpparna som om han pratade. Kanske är det det jag känner som udda.
Det är något med hans sätt att gå som får mig att tänka på en igelkott. Han är liksom "bullig" och vaggar fram lite. Han känns aningen stel.
Det verkar som om han har en historia den här killen... "Straffad", "undangömd" och "bakom huset" är lösryckta ord och meningar jag får till mig. Det kan också vara att han KÄNNER sig straffad och undangömd för att han går bakom huset.
För han verkar gå för sig själv. "Utanför", "utböling".
Känner händer som gnuggar och gnider över honom och detta känns skönt. Han blir varm inombords, cirkulationen kommer igång ordentligt. Har han problem med blodcirkulationen?
Hund. Hundar? Ena stunden är den svart för att i bästa bli brun/vit. Hundar verkar han gilla. Han känner en sorts gemenskap med dem.
Han behöver verkligen en motivationskick! Han verkar känna sig gammal och grå. Lite ensam. Han pratar om rakad päls och bli fin och beundrad och dra en blå liten vagn.
Oja, den blå vagnen! Nu skiner han upp! DET är roligt."
Tack Malou!
Dina samtal har gett mig så mycket och jag har fått en annan förståelse för mina tre pållar.
Sara Sjöberg
8 september 2015 10:49
Så vackert <3 <3