Direktlänk till inlägg 15 september 2015
Så då kom den där dagen som jag bävat för så länge.
Det fanns ingen återvändo, ingen bot.
Igår fick Latin vandra vidare till de evigt gröna ängarna.
Walle saknar nu sin mentor och beskyddare.
Han letar och gnäggar efter Latin.
Men han kommer inte tillbaka....
Även om det känns så tomt så känner jag ändå en lättnad över beslutet.
Nu behöver han inte ha ont mer, känna sig stapplig och stel.
Nu kan han galoppera och busa så mycket han vill
Som en klok hästkarl sa en gång, "En sån häst får man bara en gång"
Han var verkligen en på miljonen.
Tack till alla som stöttat oss genom åren och som delat med sig av värme och omtanke den sista tiden.
Ingen nämd, ingen glömd!