Direktlänk till inlägg 10 februari 2016
Det har kommit GALET mycket vatten de senaste dygnen.
Regn, regn och regn... på längden och tvären och mest hela tiden... !
Är så himmelens glad att hästarnas hage är dränerad och uppsandad för nu har de, trots hur mycket regn som helst, alltid en yta som inte är lerig.
De kan gå från logen till vattnet utan att klafsa i en halvmeterdjup gegga!
Igår hade jag bestämt träff med E-K strax efter kl 6. Ja 18:15 för att vara helt exakt
Vi hade i alla fall tur med vädret för det kom inget regn under vår tur. Visserligen blåste det en hel del.... men det gör det ju ALLTID här å andra sidan.
Hästarna var lugna och även om Walle fånade sig lite längst vägen så kändes han väldigt cool.
Lite intressant att jag kunde sitta upp direkt när det var mörkt och blåsigt men inte i söndags när det var soligt och fint. Walle var inte MER vild då, men jag hann inte jaga upp mig igår
Frami fick gå först på stigen och planen var att ta den lilla rundan i skogen ett par varv.
Vill inte ge oss ut på vägarna i mörkret än.
Walle var väldigt snubblig och kändes framtung. Inte i handen eller huvudet utan hela kroppen.
Han kändes oelastisk och nästan stapplig.
Jag satt och spände mig mer och mer. Kortade tyglarna omedvetet och lutade mig framåt.
Det är ju tur att jag är någolunda medveten om mitt STORA problem så jag kan göra tappra försök att jobba bort det. Jag fick bokstavligen tala om för varje kroppsdel hur de skulle uppföra sig.
Så när vi skulle trava hade jag nästan lyckats komma ner i sadeln och börjat andats.
Men Walle kändes inte alls ok.
Han var ännu mera stapplig och det kändes som han var oren.
Vi skrittade ett varv till och han fick långa tyglar för att kunna sträcka ut och slappna av.
Han var så lugn och när vi provade att trava ett par steg till i trav hade han bytt ben och markerade på höger fram. Vi gick hemåt.
I skritt rakt fram kändes det inget. Han var inte ovillig till att gå eller sur på något vis, bara väldigt mycket lugnare än vad han brukar vara.
Så istället för att vara rädd blev jag istället orolig!! Kan inte påstå att det var någon bättre känsla.
Den hängde dessutom kvar även när jag satt av.
Vi gick in på logen och kände igenom ben och hovar.
Ingen svullnad, ingen värme, ingen reaktion men han visade tydligt vilket ben det handlar om.
Antingen har han trampat på något, vrickat sig eller så är det kanske en hovböld.
Jag avvaktar lite och ser hur han är ikväll.
En sak är i alla fall säker.... det blir ingen träning
Lägger in en sommarbild för att lätta upp humöret ett aning.