Det började redan i fredagskväll.
Eftersom Walles dressyrsadel helt plötsligt inte ligger kvar på Frami, kasar fram så långt det bara går, så fick jag lite halvt akut se mig om efter något annat.

Alla som har med hästar att göra vet att det här med Sadlar är en djungel.
Jag har varit orolig för att sadeln har varit för lång, för trång eller för rak så nu tittade jag efter en mindre, vidare och mer svängd.
Hittade turligt nog en alldeles i närheten för en vettig peng och fick den dessutom levererad.

Red Frami en sväng och den kändes helt ok.
Aningens korta stigläder men för övrigt toppen!

Han visade inga tecken på missnöje (vilket han annars gör vääääldigt tydligt)

Innan det hann bli helt kolsvart tog jag ett par varv på Walle på ridbanan. Likadant över bommarna som jag jobbat honom sista gångerna i lina.
Han var cool och kändes ganska mjuk med tanke på hur han rört sig senaste tiden.

Innan jag gick å la mig i fredags ställde jag klockan. Tänkte göra tuppen sällskap kl 07!

Klockan ringde och jag pallrade mig ut.

Walle var lite i chock över att se mig i ridkläder så tidigt.

Att jag sen dessutom satt upp på gårdsplanen och red iväg själv gjorde honom ännu mer förbryllad.
Jag har ju hållt mig till den lilla säkra rundan när jag ridit ut Walle hittills men nu tyckte jag att han borde klara av att gå längre själv. Försökte intala mig själv att om det inte funkar så kan jag alltid sitta av och gå. Värre än så är det inte. Å går det inte trava och galoppera så får det bli skritt.

Visst fick jag kämpa men vi tog oss rundan runt och det blev tom lite galopp.
MEN oj va han var seg och stel och trött....
När vi nästan var hemma blev det en tvärnit. Jag försökte verkligen få honom framåt å det snaraste men det gick inte. Han backade och skruvade sig.
Det visade sig vara tidningsbilen lite längre fram och det var ju den han hade hört.
Fick lite dåligt samveta som blev arg på honom men även om saker låter läskiga så måste han börja lita på mig och gå framåt. Nu stod han fastväxt mitt i vägen och vägrade flytta på sig. Så jag fick sitta av och släppa fram den sena tidningsbilen.
Hittade snabbt en lämplig sten och satt upp igen. Resten av rundan fungade finfint!

Lagomt till lunch kom det ett hölass. 120 balar skulle upp på loftet.

Svettigt men smidigt att få hem så många på en gång.

Gjorde sen om samma sak innan läggdags i lördags. Ställde klockan för att ta en tidig morgonritt.

Det är något speciellt med tidiga mornar   

Denna gången var det Framis tur att hänga med ut. Han var väldigt tveksam och jag fick fjäska för honom.

På med sadeln men mina långa stigläder.

Fotade innan uppsittning.

Otålig islandshäst!   

Så gav vi oss ut i ottan och testade så många olika saker man kan i en ny sadel.
Gå sakta, gå snabbt och lite på tvären.
Han var sååå pigg och det gick fort i galoppen.
Tölten hade han tappat så det blev bara ett par steg då och då.

Kom hem igen och satt av. Fram med kameran och fota sadeln.

Den hade kasat MAX 3 mm! Det är avgjort! Frami har numera fått en egen sadel!!

En Edinburgh 16,5 Fit 4

För bara ett par dagar sen gjorde jag något som jag borde gjort för länge sen.

Jag skrev en fråga till min stora förebild Evelina.

Hon har ett magiskt sätt med hästarna.
Hennes egna hästar har varit makalöst fina och välrinda och då har hon inte haft några enkla hästar.

Jag bad om tips och ideer hur jag ska jobba Walle för att han ska bli smidig och hållbar och framför allt få honom att förstå när han gär rätt. Även om han är en kvick häst så är han ändå seg och motvillig. Speciellt när benet stökar.

Jag hade dundertur för det visade sig att Evelina var hemma i blekinge över helgen och hon kunde komma ut en sväng och visa. Det är ju svårt att få med det där med tajming å sånt i text.

Hon fick börja med att jobba honom stillastående.
Med enkla medel fick hon honom att lyfta på frambenen när hon knackade på det med spöet.

Sen gick vi upp till ridbanan och jag stod som åskådare med stora öron och ögon.

Han fattade snabbt var Evelina ville och kämpade på trots ett bakben som var helt ute och cyklade.

När hon var nöjd så fick jag sitta upp för att känna på övningen.
Visst var det knepigt men han fattade precis vad meningen var och han skötte sig mycket bra!!
Jag är så nöjd med vår prestation och tacksam för Evelinas tid.

Nu är jag supertaggad att fortsätta jobba honom så här   

      Jag hade en gång en supersnäll brun häst. När han inte fungerade som tävlingshäst mer letade jag efter en värdig efterträdare. Walle var en given påläggskalv.
Dessa två hängde ihop i 4 år tills Latins ben inte orkade mer.
Då kom Frami hit och han fick stanna!

Frami är på sätt och vis också Latins efterträdare.

För att han ska kunna springa fort i skogen behöver han ha skor.

På alla fyra hovarna.
Walle tycker om Frami men ibland vill han leka och Frami förstår inte vad Walle menar. di
Walle är ganska brutal och jagar Frami.

Frami springer så fort han kan och när den långbente är ifatt försöker han skydda sig genom att slå bakut.
Jag tänkte tanken i samma veva som bakskorna åkte på att det här kommer att göra ont..... PÅ WALLE!

Mycket riktigt. Det gick bara en vecka sen var Walle träffad! Hoppas han lärt sig en läxa nu och slutar jaga den järndskodda lilla hästen.

Att skaffa sig ett sår på knäet i augusti bland alla flugor var inte så himla smart.

Han blev dessutom väldigt illa i bakdelen. Han hade ingen koll alls på sina bakben.

Nu börjar det se helt ok ut! Å tur i oturen så han han inte haltat ett  steg!!

Jag har gått en del, ridit två gånger och jobbat honom lite på ridbanan, gått över bommar bland annat.

 
Å så har jag ju ridit Frami en hel del också   

Lilla Jojje är illa utsatt av den elaka stygnflugan. Jag skrapar bort ägg... å nästa dag är han full av ägg igen.

Har shoppat lite också. Det är lätt hänt när det är rea!
Framis nya träns syns här ovan.
Walle fick ett likadant fast med turkos fodrning.

MEN de är i storlek cob (islandsträns) så det är liiiiiiite för litet   

Får se om jag kan trolla lite annars passar det garanterat Frami i alla fall.

Hur som helst, jag har börjat hitta mig själv igen, det märker jag främst på att jag kan tänka igen!!!
Så nu, fast ett steg i taget, tänkte jag jobba vidare med utbildningen av 2 fantastiska unghästar och en söt liten shettis!