Direktlänk till inlägg 5 mars 2017
För ca 3 veckor sen red jag och Nina en kort runda i skritt. Det var väldigt halt på grusvägen och hästarna hade haft lite vintervila.
Tanken var ju då att sätt igång Wallentin och även få igång Frami mer. Men så kom det snö, barnen blev sjuka, jag åkte på en omgång influensa så det blev inte mycket mer än en promenad.
Har varit ute och gått med Wallentin och ridit Frami lite sporadiskt.
I torsdags fick båda gå på ridbanan i linan och igår gjorde vi ett nytt ridförsök.
Jag var dödens nervös. Men samtidigt längtade jag så otroligt mycket efter att få rida! Blandade känslor!
Det gick riktigt bra. Frami var superpigg och Walle skötte sig mycket bra. Min nervositet gick över och jag kunde börja rida... på riktigt? Ja, det gick så pass bra att jag till och med galopperade.
Frami ville galoppera hela tiden så Nina fick kämpa för att hålla honom i trav.
Jag kände redan när jag satt av att jag använt helt andra muskler än när jag rider islandshäst.
Misstänkte att träningsvärken skulle komma smygande.
Å förmodligen kan även Wallentin känna av samma sak, så jag tänkte att det bästa botemedlet borde vara en ridtur även idag.
Checkade läget med Helen och hon hängde med på Frami.
Miss i planeringen när det blåste storm. Hästarna verkade inte bry sig, så vi fullföljde ritten.
Wallentin var ganska mycket mer på tårna men kom snabbt till ro och gick sen riktigt bra.
Skritt, trav och även galopp!
Vi passerade en motorsåg, fallande träd och en dammsugare bil.
Väl hemma kände jag värk i heeeeeela kroppen!
Kallt var det också, å även om jag tog en varm dusch så fick jag inte upp någon värme.
Det visade sig sen att jag hade feber och har sen dess vilat i soffan. Suck!
Dessutom har det snöat hela eftermiddagen och Vinberga är åter täckt av ett vitt lager snö.