Direktlänk till inlägg 17 mars 2017
Det är ju så som jag tidigare har gett lite hintar om, att jag under ca ett år haft olika stresssymtom.
Vissa dagar är allt tipptopp, andra kattskit.
Stunder som för mig är okontrollerade gör saken värre. För mycket att göra och det här med att passa tider är rena döden.
Jag vill verkligen inte ha det så här och gör så gott jag kan för att motverka, förebygga och reparera.
Ett steg i ledet är samtal med en samtalsterapeut.
Hon får mig att tänka, på rätt sätt.
Igår var jag på ett sånt här samtal. Det var lite för länge sen sist, kände jag, men när jag bokade tiden var det annorlunda.
Denna sjukdomsperiod, vabbande och den ohållbara arbetssituationen har gjort mig extra bräcklig.
Att passa en hovslagartid är jobbigt i dubbel bemärkelse. Att hinna hem i tid och sen att hästarna ska sköta sig.
Jag kom Iväg i god tid, fick in hästarna på plats och det började så bra.
Vi tar alltid Wallentin först. Men idag var det några som jobbade i skogen utanför. De körde med motorsåg och röjsåg.
Den stimmiga grå unghästen blev superspänd. Det var på håret att Hovis fick på framskorna.
Istället för att ens försöka lyfta hans svåra shivringben, så fick han vila och äta så länge.
Frami uppförde sig mycket bra, han brydde sig inte alls om oljudet utanför.
Å vi hade sån tur att de packade ihop och körde hemåt innan Frami var klar, så det var bara att hämta Walle igen och fortsätta med bakbenen. Då var han lugn och helt kontaktbar.
Å varje gång hans skos har han lättare att slappna av.
I morgon ska vi testa de nya skorna!!