Senaste inläggen
... frågan är bara hur lång tid tar det?
Jag har inte bara förlorat en kär gammal vän,
jag har även blivit av med min glada pigga unghäst som alltid kommer med öronen spetsade
Walle är verkligen inte sig själv, han vill knappt äta. Har inte sett honom busa eller springa omkring i hagen.
Han gnäggade efter Latin de första dagarna men nu ser han bara uppgiven ut.
Jag vet inte om jag ska låta honom vara och vänta tills han sörjt färdigt eller om jag ska försöka hitta på något med honom hela tiden så han får annat att tänka på.
Vi har tagit ett par vändor i skogen.
På en tur fick vi sällskap av Milo och Rosa (som även är med på CR-kurserna)
Walle skötte sig helt ok med tanke på att det var första gången med främmande hästar.
En annan dag mötte vi på en islänning i skogen som vi stannade och pratade med. Det gick bra tills vi skulle gå åt olika håll. Walle behöver verkligen träna på den sociala biten.
Tankarna på den kommande vintern snurrar i mitt huvud. Jag kommer att få ett matproblem.
Det finns inte en chans i världen att Walle och Jojje kan äta upp en hösilgebale innan den blir dålig.
Dessutom skulle vi gärna haft sällskap i skogen någon gång då och då.
Jag har en massa olika funderingar på hur jag ska lösa detta problem.
Men är det någon av mina hästvänner som har en snäll o trevlig häst som vill bo här.
Antingen ha den här, låna ut eller sälja..... osv osv
Jag är öppen för alla förslag!
Så då kom den där dagen som jag bävat för så länge.
Det fanns ingen återvändo, ingen bot.
Igår fick Latin vandra vidare till de evigt gröna ängarna.
Walle saknar nu sin mentor och beskyddare.
Han letar och gnäggar efter Latin.
Men han kommer inte tillbaka....
Även om det känns så tomt så känner jag ändå en lättnad över beslutet.
Nu behöver han inte ha ont mer, känna sig stapplig och stel.
Nu kan han galoppera och busa så mycket han vill
Som en klok hästkarl sa en gång, "En sån häst får man bara en gång"
Han var verkligen en på miljonen.
Tack till alla som stöttat oss genom åren och som delat med sig av värme och omtanke den sista tiden.
Ingen nämd, ingen glömd!
Lika tidig morgontid även idag.... Inte konstigt att man är trött o lite sliten.
Har även en härlig jämn träninsvärk runt bålen som gör att jag känner mig lite extra mör.
Det är ju liksom så att vi som är med på CR-kursen oftast får mer träningsvärk av teoripasset än när vi rider
Teorin är verkligen pricken över iet och den ger så oerhört mycket så man kan stå ut med eventuell träningsvärk.
Förra kursen och denna så har vi fått göra fystest som är anpassade till ryttare.
Man får ett hum om hur pass bra bålstabilitet man har.
Jag har insett att benen är katastrof, axlarna i tipptopp och magen får jobba vidare.
Vi gör övningar som hjälper oss att förstå funktionen av muskler och rörelse och vi blir medvetna om alla delar i kroppen. Sen tar vi med oss det upp på hästryggen och använder oss av det.
Idag körde jag ner Waldemar.
Var ute i väldigt god tid så jag hade tid att kratta bort spåret innan jag tog ut honom, gick med honom på ridbanan och sitta upp innan Sara kom ut. Han var väldigt mycket lugnare idag men istället var det lite Åsna i honom. Han kastade sig för ett farligt hörn och skulle sen inte gå dit mer.
Kickade efter pisken och såg allmänt arg ut.
Det gick som tur var över när Sara kom.
Hörnpasseringarna funkade idag. Jag gjorde rätt och han lyssnade.
Sen fick vi känna på öppna, sluta och även skänkelvikning.
Han snappade upp minsta lilla milimeterförflyttning i sadeln och var superduktig.
Visserligen höll det på att koka över i huvudet för det blev väldigt mycket för långbent unghäst att tänka på.
Även jag kände att det var en hel del att hålla ordning på så det får vi öva många gånger på så det sitter.
Mitt i detta var det fortsatt fokus på att ha en rak häst utan skenande bogar.
När vi var klara hade Walle ett charmigt vitt läppstift och såg nästan löjligt nöjd ut, tror jag också såg fånig ut.
För det är så häftigt när allt fungerar och då blir man som en sprallig unge på barnkalas!!
För övrigt har det varit en händelserik dag.
Stopp i avloppet. Sjuk Sid och en inställd höleverans....
En "iller" fick loss proppen.
Sid har tagit det lilla lugna och höet hämtades med liten röd gårdstraktor.
Roger kastade upp alla 105 balar och jag staplade dem på logen.
Så i morgon har jag säkert träningsvärk någon annanstans
Tidigt i morse letade jag upp en styck unghäst i hagen. Han blev lite sur för att han inte fick äta frukost, men kom snabbt på andra tankar när han upptäckte att det var något på gång.
När sadel och träns var på gick vi ner mot civilisationen för att ta ett pass på ridbanan.
Trodde jag var ute i god tid men eftersom ALLT var farligt längst vägen så tog det en stund!
Han fortsatte att vara så där extremt tittig även på ridbanan och fokuserade på allt annat än mig.
Vi fortsatte där vi slutade förra gången och jag rida "utan ben" och rulla bowilingklot.
Har haft lite trassel med att svänga men efter en kort genomgång förstod jag vad som var tokigt å plötsligt gick det svänga huuuuur enkelt som helst.
Det är så logiskt och borde vara så enkelt men nej då, istället ska jag krångla till allt och göra fel
När bitarna faller på plats så blir det nästan ett halleluja-moment!!
Speciellt när man sitter på en unghäst som är så lättlärd och enkel (om han bara koncentrerar sig lite)
Tänkte försöka förklara dagens CR-träning med hjälp av bilderna.
Börjar med att ta bort benen. Placera byggklossnara ovanpå varandra och sätta klotet i rullning.
Hoppsan, här kom vi till ett hörn och med en unghäst är det inte garanterat att det svänger bara för att banan tog slut.... därför gick vi igenom hur man gör en korrekt hörnpassering utan att dra i tyglar och trycka med skänklarna.
Det var lite knepigt, dels för att jag gjorde lite fel och pga att han var så väääälidigt tittig på allt och alla.
Vi fick då ta till traven, då brukar det flyta på lite mer..
När han fått springa av sig provade vi igen och det var då jag inser vad som felat.
Gjorde rätt och fick en helt annan häst under mig.
Man får verkligen kvitto på det man gör. Behöver aldrig tveka på om det det funkar. det är är bara att testa och se reaktionen!!
Häftig känsla när man plötsligt får med sig den där ytterbogen, när man NÄSTAN får med nosen runt även om det står ett sött ponnysto utanför.
Å när man är SÅ duktig får man gå till fröken och ta emot beröm!!
Sen fortstatte arbetet och vi fick jobba på att länga överlinjen.
Men hallå!! Vart har vi fokus nu då???
Inte på mig i alla fall!!!
Morrade lite på honom och hann få till något godkänt varv innan det var nästas tur.
Duktiga lilla häst!! Ser redan fram emot morgonens pass med iver!
Latin är 3-4 gradigt halt, håglös och håller huvudet sänkt.
Det var några av de saker veterinären skrev ner om honom idag.
Allt är skickat till försäkringsbolaget så nu är det bara att vänta på besked.
För att ge honom lite glädje och göra saknaden mindre fick han träffa sin älskade flickvän Bella.
Bilen hade inte ens stannat på gårdsplanen innan han gnägga igenkännande.
Bella svarade och sen började pusskalaset
Vi gick upp till ridbanan där vi tränat så många gånger tillsammans.
Även om Bella visade lite stotendenser genom att skrika lite och vifta på fötterna så hade de svårt att låta bli varandra.
Ju längre tid de fick vara tillsammans ju fler pussar blev det.
Det känns så bra, ja ända in i hjärtat att de fick ses en sista gång.
"Puss älskling tills vi möts igen"
Ett känslosamt avsked för både hästar och människor men det kändes viktigt att göra det.
Jag kände ett lugn när vi körde hemåt. Det blev ett mycket lyckat avslut och ett kärt återseende.
Latin såg mer än nöjd ut när han fick äta gräs på gårdsplanen medans jag mockade ur släpet.
Nu tar vi en dag i taget och försöker att inte deppa ihop helt.
Börjar tårarna rinna... ja då tar de nog inte slut
Solen sken och en grå häst kom i full galopp mot mig i hagen.
Ja det gick så fort att han inte ens hann stanna vid mig.
Trots denna något vilda inkallning så var han väldigt cool att rida ut idag.
Han gick på framåt utan bekymmer och hoppade inte i luften en enda gång.
Men han var inte slö för det, nej han var näst intill perfekt!!
Varje skogsritt som är så bekymmersfri och enkel glädjer mig mer än ett bra pass på ridbanan.
För 20 år sen lärde jag känna den här unga grabben.
Nu börjar det bli dags att förbereda sig för ett adjö.
Han blir inte bättre, snarare sämre
Jag har pratat med Agria idag, i morgon ska jag ringa veterinären.
Om det inte sker ett mirakel så kommer han få vandra vidare inom kort....
I helgen visas en drös fyraåringar i Tingsryd på Kvalitetstävlan.
Målet var ju att vi också skulle varit där.
Nu blev det inte så men vi tränar ändå vidare med nya utmaningar.
I torsdags körde jag till Anna-Helena för att rida på hennes ridbana.
Walle behöver verkligen komma ut och se sig omkring och lära sig att man kan ta det lugnt och slappna av ÄVEN om han inte varit där tidigare.
Jag gjorde som vanligt när jag lastar ur och sen när jag gör iordning honom.
Sen gick vi runt och tittade på allt som kunde tänkas vara farligt.
Han tittade verkligen på ALLT!! och minst 10 gånger på allt dessutom!!
Sen satt jag upp och även om han var vaksam så var han rätt cool ändå.
Han var lite spänd och kort i steget till en början, men sen släpte det och då blev han slö istället.
Lite trixande för att få honom flyta på jämnt framåt utan att slå knut på sig själv.
Och ja, vi galopperade också men tyvärr så hann kameran dö innan dess.
Några fattningar var ok, andra var katastrof
När han blev lite för stissig emellanåt så gjorde jag halt så han fick titta färdigt.
Det är en himla bra och enkel lösning för han blir oftast avslappnad och går så mycket trevligare!
Å när han är avslappnad och bara flyter på, då är han så enormt maffig att rida.
Han är en dröm!!
ps. Theo tog en ridtur på Jojje bort till fåren. Blir kanske en bild lite senare.