Senaste inläggen

Av Natalja - 10 mars 2016 22:04

Hoppsan, det är inte söndag å här kommer en uppdatering   


I måndags tog jag och Walle Piggelin en tur i skogen.
Han var superladdad och ville helst skutta fram.
Jag höll mig till skitt och trav inne i skogen.
Även om det var lite väl spännande ibland så höll jag ihop och kände mig ganska säker i sadeln.


Vila i tisdags.


Onsdag = Träning

När jag kom hem från jobbet släpte jag ut hästarna i gräshagen för att Walle skulle kunna rasta av sig innan träningen. Det gjorde han med besked!!!
Så när jag tar in honom igen en timma senare, har han ett sår på en av hovarna.
Jag tvättar rent och lägger på en kompress plus flexilinda, sen kör vi till Orranäs.
Han sköter sig mycket bra och hela träningen funkar alldeles lysande bra.
Vi fick börja med bommar, sen provade vi öppna och lite skänkelvikning.
Båda galopperna funkade men han har svårt att hålla igång den länge.


   


När vi är klara så lyckas han först putta ner sadeln där jag hängt den plus att han fastnar med tränset i en tung stolpe och flyttar den 5 meter.
Lampan i släpet vill inte fungera så vi får köra hem i mörkret.
Inte så bra när vi kommer ut på E22:an och får en större bil bakom oss.

Walle får spunk och skuttar runt där bak.
Vi får stanna och släppa fram den och kör försiktigt hemåt.
Han lyckades böja hela mellanväggen såg jag sen när jag lastade ur honom.

Tror ni jag blev nervös när detta hände?? Svar JA!
Men för övrigt så var jag relativt lugn under träningen och jag tror inte att jag spände mig så mycket.

Äntligen kändes det som jag kunde börja rida lite, inte bara åka häst.


Jag tvättade såret och la om det igen innan jag nattade hästarna.

Tog bort lindan i morse och lät såret lufta sig.
Halv 11 idag kom hovslagaren.

Ännu en sak som man (läs jag) kan bli nervös för.

Walle skulle få skor på alla tassarna och jag bävade inför det där trassliga vänster bak.

De första tre gick som en dans. Walle uppförde sig mycket bra och stod nästan heeelt stilla!
Men så kom vi till det fjärde och jobbiga benet.

Fick ta hjälp av en bräms först, sen förstod han ganska bra hur han skulle göra för att det skulle fungera.

Så nu är han skodd och ser lite extra mallig ut   

ANNONS
Av Natalja - 6 mars 2016 21:19

 


Hovböld nr 2 är överstökad och på torsdag kommer hovslagaren och skor Mr Grey.
Han har lovat att ta med en flaska vin till mig så jag kan hålla mina nerver lugna, ha ha!
Jag frågade om inte Walle behövde något men det trodde han inte   


Denna gången har jag inte brytt mig om att gå med Walle. Jag släppte honom och de andra två i gräshagen istället och där har han motionerat väldigt bra själv.

Igår tog jag en skogstur på pigga Frami och idag kom Helen med Corfia.
Jag laddade redan igår kväll och var mer eller mindre dundernervös i morse.
ÅÅÅÅÅÅÅH va jag är trött på mig själv och min märkliga nervositet.
Trodde att jag jobbat bort en del men nej då... vid minsta lilla händelse så blossar det upp igen och jag ballar ur!


Men nu har jag bestämt mig för att få ett slut på det här.
Hur jag ska göra vet jag inte än men något måste jag göra innan jag får magsår eller slutar rida.


Trotsar jag fegheten och rider ändå så är jag stolt som en tupp efteråt.
Som idag när vi passerade en tomt med en lös shäfer som kom springade och skällande mot oss.
Hjärtat höll på att hoppa ut ur mig men jag överlevde!!
Har anmält mig till träning på onsdag, laddar för det redan nu   

ANNONS
Av Natalja - 28 februari 2016 21:11

I måndags morse låg Walle ner när jag kom ut med frukosten.
Han ville inte gärna resa sig men till slut steg han upp och gick lite kort och stelt bort till maten.

Trodde att han var trött efter söndagsritten följt av en dag i sommarhagen, men när jag kommer hem från jobbet ser jag vad felet är.
En ny hovblöld. På bakhoven....
Tur att Hovis redan var inbokad.

Han kunde/ville dock inte göra så mycket.

Walle gick nämligen rätt illa men visade inte mycket reaktion av visitertången.

Gräver Hovis upp hoven måste jag stalla in Walle.
Självklart, om det krävs, så får jag ju göra det men går det att undvika så väljer jag hellre det.


 


Våtvarmt omslag alla nätter och idag går han nästan helt rent.

Så fort han står stadigt på alla fyra så blir det skor.
Kan ju inte ha hovbölder på löpande band... Stackarn, det gör ont i hela mig när jag ser han stappla fram.


Hästarna har fått gå i sommarhagen nästan hela dagen.
Gissa om de hade vårkänslor!!
Kallt har det varit i natt, så i morse var det fortfarande fruset i marken.

Därför väntade jag tills efter lunch innan jag gick ut för att rida en sväng.

NÄääe. inte på Walle utan på Frami.

Han var lite skeptisk till att hänga med ut ur sommarhagen, men det var lätt att övertala honom.
Värre var det att fånga honom men det kan vi tala om en annan gång.


Han har väldigt svårt att stå still, speciellt när man kommer med sadel å sånt.

Jag band helt enkelt fast honom i hästsläpet som står precis bredvid sadelkammaren.

DÅ står han som ett ljus!

Det tog en bra stund att få honom ren idag. Han har verkligen sovit i ett gyttjehål!

Men när vi var redo. ja då ska det gå undan.


   


Så vi gick!
Å gissa vem som kom i full galopp och gnäggade som om han aldrig mer skulle se oss? Jo han med den onda foten...
Frami blev lite stressad men håll sig på mattan och skritt/töltade vidare utan problem.


Idag var Frami piggare än tidigare och han orkade hålla igång längre. Roligt! Han lär sig något varje gång.

Fast hade han själv fått välja idag så hade det blivit galopp, hela rundan runt!

Av Natalja - 21 februari 2016 21:49

Veckan gick i rasande fart och trots att jag varit hemma och vabbat två dagar så har det inte gett mer tid till att blogga.

Det har blivit en vecka med mycket motion men mest till fots.
Walles förmodade hovböld gav med sig ganska snabbt men istället svullnade benet upp.

Jag ringde hovslagaren och frågade om det kunde ha något sammanband men han trodde inte det.

Men det tror jag!! Att det dessutom blev kallt och hårt i marken gjorde att han rörde på sig mindre och svullnaden gick inte ner.

När han rörde på sig så blev benet bättre.
Han har inte varit halt eller markerat, däremot var det svullna benet väldigt ömt.


En promenad i tisdags, en promenad i onsdags med Frami och E-K på släp.

En till promenad i fredags och många timmar i sommarhagen både i torsdags och lördags gav resultat och idag var benet fin fint.


 


Innan det kom ett förvirrat snöoväder igår så tog jag en terapiritt med Frami.

Det var andra gången han var ute själv och vi tog den 3 km långa rundan som han gått två gånger innan med sällskap av Walle.

Han är så duktig och tycker det är såååå roligt.
Vi både skrittade, travade. töltade och galopperade.

Hade tyglarna i bettet hela tiden och det gick kalasbara!


   


Det är så skönt att han varken bryr sig om väder och vind. Han är inte tittig och alldeles lagomt pigg.

Jag kan rida och tänka på hur jag sitter och inverkar.
Jag är varken nervös eller rädd på Frami.... visst är det konstigt!!??!!?


Han är ju bara så dundersöt. Liknar mumintrollet på något vis.     


 


Idag, söndag, kom Helen och Corfia.

Det är ju minst 7 veckor sen sist men de såg ut som det var igår.

Rundan började bra och jag kände mig rätt lugn. även om jag var dödens nervös innan jag satt upp!


Men en bit in på grusvägen går det en man före oss och det är helt enkelt det farligaste man kan råka ut för om man är häst och är i skogen.

Båda två tänkte vända och springa hem.

Till slut fick Helen sitta av och gå före, annars hade vi väl stått där än...!

Sen gick de där i sirap och letade efter läskiga saker.

Vi fick kämpa för att få lite fart på dem.


     


Walle var lite kort i traven och gick helst på tvären (med rumpan till vänster)

Men han satte båda galopperna och la även in ett par bocksprång, modell mindre.


När vi kommit hem, alla fyra samtidigt, så fick jag Roger till att fota oss.


     


Jag har lite svårt att förstå det själv men jag tror att jag har världens vackraste häst!!   


 


Å han var så nöjd efter turen.
Stod och njöt av solen!


   


Han fick även ett nytt namn idag. Biffen! Det får han heta för han ser så biffig ut just nu   


Tripp, trapp och trull står och spanar när Corfia kliver omgbord för hemförd.


 


Av Natalja - 14 februari 2016 21:11

Varje kväll har jag stoppat Walles högra framfot i ett paket bestående av bomull, jordopax, plastpåse och flexilinda. Han har varit väldigt sammarbetsvillig och stått så stilla han bara tyat med.

Paketet har suttit kvar till morgonen alla nätter utom en.... och nu är han ohalt!!!


Har inte hittat något "utgångshål" om det nu var en böld, huvudsaken är att han inte har ont längre.
Inatt ska han få vara utan, hans vita fötter blir så sköra om han har lindan för länge.
Eventuellt får han en till i morgon... vi får se.


För att se hur han gick och för att han skulle få lite ombyte så tog vi en promenad i skogen.
Han var himmelens pigg och sprallig.
Hoppade och skuttade både hit o dit.        


Tog med reklamen när vi ändå passerade brevlådan och stannade vid Roger för att bli fotade.


   


Vi i skogen är inte så snyggt klädda. Här tänker vi mer praktiskt och funktionellt.
Tur att hästen är vacker i alla fall   


Oj, jag höll ju på att glömma.
Igår tog jag lilla lånesockan och red ut en sväng.
Väldigt märkligt att jag inte alls känner mig nervös och rädd på honom!?
Innan ridturen. Tyglarna sitter i nosgrimman.


 


Han var lite tveksam att gå förbi kompisarna och ner längst vägen men det behövdes inte mycket övertalning förrän han klev vidare.

Vi red ner längst vägen och han gick på snällt och lugnt. Klafsade på genom vattenpölar och vidare in på stigen.

Passerade ett ödetorp och in i granskogen.
Där gick vi lite zickzack runt träden och sen tillbaka förbi torpet.
Innan vi kom ner på grusvägen flyttade jag tyglarna till bettet och vi fortsatte vår tur.
Lite trav/tölt och vips rullade han över i galopp.
Lite motigt så vi travade en bit till med lite töltinslag.
Sen provade jag galopp igen och då gick det bättre.
Han tyckte nog det var dunderkul men han stannade så snällt när jag bad om det.


Hemma igen. Nöjd liten Frami!


   



Av Natalja - 10 februari 2016 13:02

Det har kommit GALET mycket vatten de senaste dygnen.
Regn, regn och regn... på längden och tvären och mest hela tiden... !
Är så himmelens glad att hästarnas hage är dränerad och uppsandad för nu har de, trots hur mycket regn som helst, alltid en yta som inte är lerig.

De kan gå från logen till vattnet utan att klafsa i en halvmeterdjup gegga!


Igår hade jag bestämt träff med E-K strax efter kl 6. Ja 18:15 för att vara helt exakt   

Vi hade i alla fall tur med vädret för det kom inget regn under vår tur. Visserligen blåste det en hel del.... men det gör det ju ALLTID här å andra sidan.

Hästarna var lugna och även om Walle fånade sig lite längst vägen så kändes han väldigt cool.
Lite intressant att jag kunde sitta upp direkt när det var mörkt och blåsigt men inte i söndags när det var soligt och fint. Walle var inte MER vild då, men jag hann inte jaga upp mig igår  


Frami fick gå först på stigen och planen var att ta den lilla rundan i skogen ett par varv.
Vill inte ge oss ut på vägarna i mörkret än.

Walle var väldigt snubblig och kändes framtung. Inte i handen eller huvudet utan hela kroppen.
Han kändes oelastisk och nästan stapplig.
Jag satt och spände mig mer och mer. Kortade tyglarna omedvetet och lutade mig framåt.


Det är ju tur att jag är någolunda medveten om mitt STORA problem så jag kan göra tappra försök att jobba bort det. Jag fick bokstavligen tala om för varje kroppsdel hur de skulle uppföra sig.

Så när vi skulle trava hade jag nästan lyckats komma ner i sadeln och börjat andats.

Men Walle kändes inte alls ok.
Han var ännu mera stapplig och det kändes som han var oren.

Vi skrittade ett varv till och han fick långa tyglar för att kunna sträcka ut och slappna av.
Han var så lugn och när vi provade att trava ett par steg till i trav hade han bytt ben och markerade på höger fram. Vi gick hemåt.
I skritt rakt fram kändes det inget. Han var inte ovillig till att gå eller sur på något vis, bara väldigt mycket lugnare än vad han brukar vara.

Så istället för att vara rädd blev jag istället orolig!! Kan inte påstå att det var någon bättre känsla.

Den hängde dessutom kvar även när jag satt av.


Vi gick in på logen och kände igenom ben och hovar.
Ingen svullnad, ingen värme, ingen reaktion men han visade tydligt vilket ben det handlar om.

Antingen har han trampat på något, vrickat sig eller så är det kanske en hovböld.
Jag avvaktar lite och ser hur han är ikväll.
En sak är i alla fall säker.... det blir ingen träning   


    


Lägger in en sommarbild för att lätta upp humöret ett aning.



Av Natalja - 7 februari 2016 21:30

Även om jag aldrig varit någon toppryttare så är jag just nu en liten skugga av mitt forna jag.
Har tappat såååååå mycket och min rädsla gör att det nästan är omöjligt att plocka fram ryttaren i mig.
I lördags fick jag se en ryttare som totalt orädd satte sig på en jättehäst som på ett par månader kastat av ryttare åt både höger och vänster.
Hon var tuff och superkonsekvent så trots att denna stora häst ställde sig på bakbenen och kastade sig hit och dit så fick hon tillslut honom att gå som hon ville.

Att kunna agera i rätt sekund och sen berömma när hästen gör rätt är A och O för att bli en bra ryttare.
Tajming och känsla är något man bör ha med sig. Man kan inte läsa en bok och tro att det funkar utan man måste uppleva och prova sig fram, gärna med hjälp av en duktig instruktör.


När en häst stökar och testar sin ryttare är det väldigt lätt att det blir fel och hästarna är väldigt snabba att ta över och utnyttja våra svagheter. Vissa hästar är starkare individer än andra.
Denna stora danska dressyrhäst som fått för sig att inte göra som ryttaren ville har en trasslig bakgrund med mycket vila och sadeltvång.


När han väl tagit sig fram till paddocken var han lite mer lätthanterlig.
Han visade sina trevliga gångarter och var emellanåt väldigt flott!
Med rätt träning hade han blivit en kanonsnygg dressyrhäst men han kräver sin ryttare.

När jag fick frågan om jag ville prova honom så hann jag inte tveka.
Jag satt upp men hade JÄTTESVÅRT att rida honom.
Inte för att han stökade utan jag kunde inte hänga med i hans stora rörelser.
Kände mig som en trasdocka med sprattelgubbeben. 

    


Åkte runt ett par varv, testade galoppen och sen gav jag upp. Kände att jag förstörde mer än vad jag tillförde.

Jag var så glad att jag vågade sitta upp trots att jag precis innan detta såg hur han skuttade runt, men jag var samtidigt helt bedrövad över hur dåligt min ridning var.
MÅSTE ta tag i det här NU!!

I morse kom E-K och vi hade planerar att rida en längre runda.
När vi står på logen och har sadlat så kommer det två hästar förbi. Det är Framis ägare och stallkamarat och hästarna blir lite lätt uppjagade.
JAG blir supernojjig och stressad.
Så istället för att bara sitta upp och rida iväg som planerat så går jag med Walle medans E-K rider Frami efter oss.


Walle är verkligen på tårna och superglad för att komma ut.
Han biter på tyglarna och han lättar i frambenen. Uppför sig lite som en trotsig tonårning och ifrågasätter ALLT jag gör. Det gör ju inte att mina nerver lugnar ner sig precis.
Vi traskar vidare och till slut övergår min rädsla till irritation.
Jag blir mest arg på mig själv som fegar så.... å till slut sitter jag i sadeln.
Walle är snäll och skrittar på längst stigen.
Han är pigg och framåt utan att vara spänd.
Jag försöker verkligen vara avslappnad och andas med magen.

  


Frami hänger med bakom oss och han sköter sig mycket bra för att vara första gången på denna runda.

Vi (läs jag) bestämde ganska tidigt att vi inte skulle trava idag.
Jag trodde inte ens att jag skulle sitta upp...


 


men innan vi var hemma hade vi faktist även travat.
Walle hade gärna skuttat lite men jag höll händerna ganska högt och drev på framåt för att förhindra att han skulle bocka.
När vi svänger in på gårdsplanen så skakar mina ben.
Jag hoppar av och det känns som jag bestigit mountain everest!!!

På onsdag ska vi träna!! 

Kanske kan jag hitta ryttaren inom mig då...!!!!

Av Natalja - 4 februari 2016 21:39

MÅNDAG = Vila

TISDAG  = Massage

ONSDAG = Vila

TORSDAG = Skogen


Ja även om vi börjar komma igång igen så jobbar vi inte ihjäl oss precis! 

Verkligheten tilllåter inte ridning varje dag, den tiden finns inte just nu. Lika bra att inse det. 

Planen för våren är att försöka hitta på något varannan dag.
Varierat arbete med eftertanke.
Massagen måste bli en del i planeringen eftersom han behöver det!!
Jag har haft en månad på mig att tänka och inser att jag hittills bara åkt häst. Nu är det dags att börja rida.
Att påverka och förbättra.
Dunderkul att det går framåt med Frami.

Det motivierar mig ännu mer.


Ikväll gjorde vi iordning varsin häst på logen, jag och E-K.
Det var mörkt men utrustade med pannlampa och reflexväst gav vi oss ut.
Walle först och även om han såg många läskiga saker på vägen så knatade han ändå på.

Även om han kändes lite spänd så höll han sig i skinnet.

Jag höll mig rätt lugn men babblade så klart en hel del.

Vi skrittade och travade å Frami hängde på.

En liten lagom runda på ca 30 minuter.

Nöjda hästar och glada ryttare!!


  


Å i morgon är det fredag!!   

Presentation


En stor, en liten
å så en mittemellan!

Latin

    

Svenskt Halvblod 1995 - 2015

e: Tamburin ue: Lansiär 

"Walle" Amazing Warrior

        

Svenskt halvblod född 2011

e: Warsteiner ue: Highlight

"Jojje" Little George

Shetlandsponny född 2008 

okänd härstamning  

Frami fra Ekeberg

  

Islandshäst född 2010

e: Nökkvi fra Efri-Raudalaek

Tidigare år

Arkiv

Länkar

Sök i bloggen

Fråga mig

19 besvarade frågor

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ LATIN, en häst att minnas! med Blogkeen
Följ LATIN, en häst att minnas! med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se